Det var dags för Malmöligan 26 och delar av ASE var anmälda under den lågmälda rubriken övervintrade rookies, här gäller det att lägga förväntningarna på fryspunkten. Bordshockey har nog alla spelat någon gång i livet och som så mycket annat är det A minute to learn and a lifetime too master. BHK Möllan Rouge arrangerade och 16 deltagare av varierande kvalitet var anmälda, 15 killar och en tjej som övertalades på plats, tufft gjort.

Det kändes väldigt lätt att komma som ny till detta sällskap, det var som att komma in bland grabbarna man redan känner, fast man inte kände någon. Bra betyg och rekommendation till de som kanske funderar på en bordshockeykväll.

Spelet, eller sporten, uppfanns i Sverige 1939. Första SM gick 1982 och första VM 1989 i Globen såklart. Sverige var ledande i början men har de senaste åren tappat till länder som Ryssland, Tjeckien och Lettland. Rickard som vi anmälde oss hos berättade att 16 åringarna från St Petersburg inte är lätta att tas med i världseliten, han ligger för närvarande själv på nr 30 på världsrankingen men är på väg uppåt.

Lottning sker och alla möter alla i matcher på 5 minuter. Hesa Fredrik ljuder vid start och slut, inga konstigheter. Det blev dags för första matchen och uppställning där jag blev Sverige, vilket känns tryggt, han blev Finland, det kanske skulle funka ändå. Vi hälsade med ett handslag, våra namn plus ett litet leende . Jag kollade mina spelare och såg hur han började köra runt pucken mellan sina yttrar i uppvärmningssyfte. Shit . Jag kände mig som en bit fläskkött som hör hur kvarnen startas upp. Kämpa nu. Nedsläpp och framåtlutning av den 190 cm långa kroppen. Lyckligtvis fick man inte göra mål på nedsläpp och till detta fanns en regel att man inte får göra mål de 3 första sekunderna, vilket räddade mig till sekund 4 då jag låg under med 0-1. Shit. Återigen nedsläpp och jag såg hur han spelade runt pucken igen, jag försökte nybörjarmässigt att jaga. Jag tappade efter ytterligare några sekunder puckens position och såg samtidigt att han slappnade av. Jo, den låg i mitt mål, 0-2.

På den vägen var det och 5 minuter har nog inte varit så långa sedan redskapsgymnastiken i åk 5. Nåväl det gick bra och han slog av på takten, 0-9 tror jag det slutade innan kvarnen hade arbetat färdigt. Ny match direkt och långsamt släppte det och jag fick till och med göra ett mål.

Efter grundomgången så delades vi upp i övre och undre halvan, där man fick spela mot alla igen. Den något ovana ställningen gjorde att ryggen nätt och jämt orkade de sista matcherna fullt ut. Sista matchen för dagen på undre halvan gick lämpligt nog mellan de 2 ASE-kämparna. Undertecknad tog en överraskande ledning och Masse började svettas mot en hyfsad boxplayuppställning som precis lärts in. Matchen rullade på och Masse fick inte igång sin snabba center som är hans special skill. Med minuten kvar och en tilltagande mental kramp lyckades han äntligen och rättvist att kvittera. Ledningen tog han därpå direkt, men med 10 sekunder kvar kom kvitteringen 2-2 . Yes!

2 timmar flög iväg, gratis för nybörjare och annars 20 kr för en kväll. Nu är det bara hem och öva på Lill-stövlar, Boxplay och Nacka.
Vi följer även hemsidan, http://www.bordshockey.net/, för att se vilken plats på världsrankingen vi hamnade på.

1 Jimmy Eklund DAJM 55 p

2 Micael Palm BHK Möllan Rouge 50 p

3 Andreas Andersson DAJM 45 p

4 Fredrik Nilsson Carlshamns BHK 42 p

5 Petter Bäckebjörk BHK Möllan Rouge 40 p

6 Matti Månsson BHK Masken 39 p

7 Joan Eriksson Mencl BHK Masken 38 p

8 Jimi Månsson BHK Masken 37 p

9 Mats Johansson ASE 32 p

10 Filip Ericsson Pucken Karlshamn31 p

11 Peter Lundgren ASE 30 p

12 Mikaela Brorsson 29 p

13 Fredrik Sjöberg 28 p

Vi hoppas verkligen vi kan hitta tiden för att komma tillbaka. Tack grabbar!!

Sledgehockey eller kort och gott kälkhockey. I spelarbåsen fanns allt ifrån rullstolar, kryckor, benproteser och allt annat man inte behöver när man sätter sig på kälken. Varje kälke har en stol och två skridskoskenor, målvaktens skenor är placerade rakt nedåt för stabilitet och utespelarnas är så pass inåtvinklade och nära varandra att man har svårt att se från läktaren att de är två och inte en enkel. Klubban har hockeyblad på ena sidan och metallbit på den andra för att få fart på isen och fart var det verkligen. Sargen fanns som vanligt men med plexiglas framför spelarbås och utvisningsbås, givetvis är kanten till båsen också borta så att man lätt kan glida in och byta.

Oslo Tigers, mästare de senaste fyra åren, mötte Team Russia i finalen. Team Russia, som slog ut hemmalaget FIFH Sledgehammers i semin med 2-1, har enligt ett annat lags tränare cirka 250 samlingar inför Paralympics i Sochi 2014. De bör väl då kanske närmast betraktas som Putinproffs eftersom de norska lagen har max 50 samlingar.

Nåväl, proffs eller inte, det räckte inte långt i finalen mot Tigrarna och detta berodde mycket på nummer 3, Rolf Einar Pedersen f. 1969 som nyligen blev utnämnd till världens bäste i denna sport. Det tog en nykomling cirka tre anfall innan man började titta extra på spelare nr 3 som skiljde sig markant från övriga, kort sagt var han verkligen skillnaden mellan lagen. Pedersen är en tidigare handbollsspelare som blev skadad i en motorcykelolycka 1987. Därefter har han satsat på att bli kälkhockeyspelare och längdåkningslöpare. Han är tvåhandsfattad och har även strålande spelförståelse som gör att allt ser lätt och lugnt ut. Många gånger drog han pucken under kälken några gånger fram och tillbaka och motståndarna var uppe och köpte korv som man säger i denna stadsdel (se hans solomål i videoklippet längst ner).

Kanada, USA, Japan och Norge dominerar tydligen nu medan Sverige ligger lite längre ner i rankingen för tillfället. Sporten uppfanns i Stockholm 1960 av två killar som vägrade acceptera att de inte kunde spela hockey mer pga sina handikapp. Då hade de cykelstyre som klubbor, målen var mindre och målvakt saknades. Men utvecklingen har gått framåt och idag är det väldigt hockeylikt på alla sätt. Vi fick till och med se lite kurr på isen och två matchstraff utdömdes av domaren som hade en kroppsbyggnad som dernypacer.

Återigen kan vi konstatera att det inte finns publik på plats när det är handikappidrott, trots att prestationen är väl så stor som på annan idrott.

Från läktaren:

- Handledsskott från blå kräver en del träning.

- Det gäller att inte hamna på efterkälken.

- Redhawks på dörren .... inga pengar bara hjärta

- Vi Moss- ade på normännen på läktaren

- Inträde noll kronor , det var bara att träda in

- Klubbstuga fanns även här, kaffe, korv och kexchoklad, tack Masse!

- Absolut Malmö Open nästa år, frågan är bara vilken sport?

Denna svinkalla lördag lyste solen vackert upp det frusna sundet och temperaturen låg mellan 10-15 grader minus. Det var dags för den numera traditionella turen in till Super Arena i Ballerup för att skåda några timmar trackcycling. De Köpenhamnska 6-dagars firade 50 års-trampande sedan starten 1934 i Forum, då cigarröken förmodligen skymde sikten för ett antal tillskuere. Den tiden är dock förbi och numera är det endast för många fadöl som kan skapa dimma för åskådarna. (Aarhus och Herning höll i tävlingarna några perioder)

Dernypace över 30 omgångar har blivit ASE favoriten genom åren och så även denna gång. Lite killer facts om detta är att namnet Derny kommer från företaget Roger Derny et Fils som skapade denna mopedcykeltyp i Paris 1938. Vår favoritpacer var som vanligt Joop Zeilaard från Holland vars utseende man kan föreställa sig om man blundar och tänker sig Barbapappa på en moped med en liten vit hjälm och glasögon. Skenet bedrar dock för han är en gudabenådad taktiker med många vinster, svårare är att tänka sig honom som europamästare 1981 då han säkerligen trampade själv.

I år fick vi även möjligheten att upptäcka en ny sport och som alla förstår är detta så nära julafton man kan komma för en ASEare. Sportslöbehjul var den danska benämningen vilket på svenska kan översättas till Sparkcykling, men inga träffar finns på nätet . Den samlade bedömningen var att detta kändes som en hyfsat töntig sport. Några av deltagarna hade helt klart stil och frekvens som imponerade medan andra nog hade passat bättre på en knallert i Lökken. Vi fick se ett världsrekord dagen till ära, men kan inte riktigt bedöma denna prestation. Sporten finns i 17 länder och har utövats sedan 2006. OS 2040? Nä helst inte.

6-dagars avslutas som vanligt tisdag kväll/natt och vi får se om par nr 7 lyckas ta sig upp från sin tredjeplats.

Denna dag lärde vi oss även att

- Inte ens Super stenåldersmän får ta med sig mat in i Super Arena .

- Inträde 60 DKK var förvånande lågt men ölen kostade som vanligt

- Erik håller på par nr 9 och Gunnar håller i veckopengen.

- Jägermeister säljs i helrör på cirka 4 cl.

- Juvin är numera hovleverantör av smörrebröd .

- Även en svåger kan vara snabb.

ASE of the year 2011

Slotracing - eller helt enkelt bilbana - var sporten som skulle visa vem som skulle få äran att pryda sitt hem och samtidigt ta den tuffa diskussionen om ASE-pokalens placering de kommande månaderna.
 

Banan eller arenan där en VM final avgörs kan ha ett välklingande namn såsom Holmenkollen, Madison Square Garden eller Olympiastadion. Men när det gäller slotracing kan den heta Stillman Raceways och ligga i en kontorslokal på Stillmansgatan i Malmö. Banan täcker i princip hela lokalen förutom några arbetsplatser där man kan skruva på eller bygga om bilarna. Byggkostnaden för VM- banan i sig är givetvis i prisklassen under de stora grytorna, men hamnar ändå på 3500 kr/meter eller 150 000 kr för hela banan.

ASE - gruppen ställde upp med 19 racingsugna (inkl T. Heln) med en blandning av gammalt/ungt och ASE-vänner. Ålder spelar mindre roll, det avgörande är hur man lägger upp sin gameplan och kan manövrera gaspedalen man har i handen. Det visade ganska snabbt att avåkningar, precis som i den vanliga trafiken, kostar en hel del tid och frustration. Det lönar sig att hålla en jämn fart och ta kurvorna i låg hastighet. Rattmuff på!

Gruppen delades in i 3 heat x 2 och varje heat körde sedan 2 minuter per bana, vilket resulterade i 12-14 minuters körning i sträck. Banornas svårighetsgrad skiftade men banbytena (alla fick köra på alla banor)gjorde tävlingen helt rättvis. Bilarna och förarnas framfart visades hela tiden på skärmar i lokalen precis som ett vanligt F1 lopp på Viasat.

De som inte tävlade för tillfället tjänstgjorde som kurvvakter (dörrvakter, rastvakter eller vad de nu fick heta) i de skarpaste svängarna. Deras uppgift var att med ljusets hastighet ställa tillbaka bilarna i spåret efter avåkningarna som var väldigt många i början, men avtog i rask takt.

Ett varv låg på mellan 9-10,5 sekunder och man hann med mellan 94-75 varv i ett heat. Proffsen kör mellan 1-2 sekunder snabbare med samma förutsättningar och det beror till största delen på att de inte kör av. Proffstävlingar har däremot lite mer elkraft i banan och snabbare bilar när de kör, vilket innebär att de kommer ner på 4 sekunder per varv. Detta är ganska svårt att föreställa sig.

Tiden (3 timmar) gick fort och ropen från förarna till kurvvakterna blev skarpare ju bättre alla blev och lät typ: HEY HEY GULT, FAN, RÖD...RÖD...RÖD...BURKEN!!!! KOM IGEN, GRÖN FÖRST, NÄ GRÖÖÖN!!!

Resultat ASE Seniorer:

Gunnar 186,38 varv ----- ASE of the Year 2011

Stefan G 186,05

Mats J 180,72

Thomas 179,91

Mats O 178,09

Micke Ju 176,31

Stefan R 175,05

Peter 174,91

Jocke 172,04

Micke A 171,61

Mats L 167

Micke Ji 163,41

Jonas 159,08

Resultat ASE U21:

Anton Lu 178,55

Anton La 178,31

Eric O 172,11

Martin 160,36

Erik N 158,45

Johan 151,55

Snabbaste varv:

Stefan G 8,558

Jonas L 8,970

Micke A 9,077

Mycket trevligt mottagande och prisvärda 3 timmar. Detta var säkert inte sista gången och Barnkalas bokades direkt av en deltagare.

After Race blev i biblioteket på Bishop Arms Savoy där nya upptåg diskuterades.

/ Checkred Flag

Söndag i november och dags för det traditionella Go Cart gänget att försöka få pokalen att byta ägare genom att byta sport, men hjälpte det? Nä

12 lag var kallade till Big Bowl . Vänner, släkt, ASE med familjer eller andra på temat alla känner någon men ingen känner alla

Fullständig resultat lista med snittpoäng per lag !!!

148 poäng Lag Claes. (utan Claes vad det nu betydde) and STILL CHAMPIONS och innehavare av Ternings Pokal

142 poäng Lag Daniel/Oliver. Tennis ess med bowling känsla

134 poäng Lag Patrik. Optimal lag sammansättning

133 poäng Lag Göran med bröder

133 poäng Lag Jocke/Ingela

130 poäng Lag Andre med Lådbilsgänget

130 poäng Lag Micke/Emma

119 poäng Lag Johanssons med Peter

119 poäng Lag Familjen Andersson

103 poäng Lag Familjen Holm

96 poäng. Lag Fautores Anton, David och Johan

89 poäng men FLEST stilpoäng. Lag Nordgren

Individuellt Bästa 5

190 poäng Rally från lag Claes - RESPEKT !!!

178 poäng Göran från lag Göran

167 poäng Micke från lag Juvin

162 poäng Masse från lag Johansson   jo det är rätt  jag såg det

155 poäng Öberg från lag Claes

Men vad spelar det för roll egentligen , VI HADE JU TREVLIGT

Efter att i alla år fördömt, förundrats av och förtalat wrestling så fort detta kommit på tal eller visats på någon subkanal i tv var det äntligen dags att utmana sina fördomar på allvar. Förvånande var att detta fanns runt knuten, nämligen mitt på Amiralsgatan i en lokal som dagligdags kallas för Tangopalatset, men andra kvällar byter publik, sport och namn till Wrestlingpalatset . En poäng i sammanhanget var att vägen från bussen till lokalen gick förbi Amiralen där Robert Gustavsson hade föreställning påNöjesteatern, där det köade folk utanför till en annan tillställning.

Teater eller inte så var förväntningarna för en wrestling-rookie följande; Skulle det bli 20-30 åskådare, sunkiga lokaler och excentriska original som tittade ut de nya ASE åskådarna? Utvägen skulle kunna vara att man kan ju faktiskt gå hem efter en timme om det skulle bli för udda.

Krossade fördomar är fantastiskt uppfriskande. Kön började utanför lokalen som till vilken krog som helst och persontyperna i kön skulle lika gärna kunnat köa till ett uteställe på Lilla Torg. Åldern var 20-40, både killar och tjejer. Inträde och garderob först och sedan upp för trapporna. Det var en fräsch lokal med balkong för cirka 400 personer. Det var knökfullt och riktigt bra tryck i lokalen. Mitt på golvet stod den stora scenen och det var bara att ställa sig i kön till baren för att köpa dricka innan det började.

Belysningen tonades ner, scenrök och hög förväntansfull musik hördes när kvällens coola speaker tog micken till publikens öronbedövande jubel och höga ölviftande händer:

- Nu sitter det folk ute i Malmö och dricker öl, men ni har kommit hit för att ni är sugna på våld, eller hur? Jublet visste inga gränser.

Inne i lokalen visste alla vad som gällde, alla gillade läget, ironin i ropen från publiken var klockren - alla hjälpte till med underhållningen.

Kvällen bjöd på landskamp mellan Sverige och Finland, eller som det stod på hemsidan, Sverige vs. Mumintrollen och även några andra uppgörelser.

Vi såg följande matcher:

Big Machine (USA) - "Blå Masken"

Andersson - Clownen Eddie

Heimo the Wildman (FIN) - Bad Buddha

Valentine (FIN) - DoppelGangsters (en av dessa tvillingar satt på läktaren och viftade med sin krycka)

Main Event:

Killer Karlsson (malmösonen som är längre än Amiralsgatan) - El Generico (stor internationell wrestlingkändis, helt klart värd att googla på).

Jag skall inte ge mig på att recensera några matcher, ni vet hur det funkar. Men vi kunde inte låta bli att imponeras av samspelet, ett antal missar som blev riktiga slag och några riktigt stora akrobatiska nummer. Idrottsmän - ja ,teater - ja, uppgjort - ja och som jämförelse med andra sporter kan då nämnas Serie A och Filippo Inzaghi.

Gissar att detta för många i publiken var förfesten på kvällen, men vi tog buss 150 hem då vi tillhörde de äldre denna kväll.

Övrigt:

- Livet är på låtsas och wrestling är på riktigt.

- Eurosport sänder.

- 3 timmar rusar iväg.

- En wrestling-luva kostar 350 kr, kanske nästa gång ..

- Skillnaderna från tidigare eventet fårvallningen var monumentala.

//Fördomen är nu historia och det blir definitivt fler besök

Swoosch

VM i cykel är det varje år, men så nära hemmet lär nog dröja tänkte ASE och satt sig på tåget till Byen på andra sidan vattnet. Ryggsäcken laddad med kläder, "drickafrokost" och svenska flaggor och påstigning i Hyllie, nära där Percy bor.

Swoosch – 9 varv kvar

Virum i Norra delarna av Köpenhamn var platsen som höll ihop cykelfesten för både varvningar och målgång denna söndag som bjöd på indiansommar.. Alla de stora var där för att plocka hem den "vita tröjan med färgränder på ärmen "Schleck-arna", regerande mästaren Hushovd och resten av cykelvärlden . Gotland Löfkvist , Kessiakoff och Ljungblad försvarande de svenska färgerna, men utan att hamna speciellt bra.

För den gemene svensken - Svenssons - så är cykling och även då VM en gäspning . Följande resultat gavs på frågan om det var kul med VM på andra sidan sundet

1 Det är stort , speciellt när det är så här nära - 8 procent -- ASE salutes you !!

2 Hade gärna följt det, men har inte tid - 7 procent -- Alla dessa som inte kan planera , suck

3 Jag följer det lite grann - 19 procent -- okej

4 Jag har tröttnat på cykel - 11 procent -- Såg nog VM i Colombia för några år sedan..

5 Jag är helt ointresserad - 55 procent -- mmm.

Swoosch - 6 varv kvar

Danskarna - Jensens - tyckte givetvis annorlunda och gick man ur huse, vilket även halva Norge - Halvorsens - gjort och delar av den orange befolkningen från Holland. 250 000 åskådare beräknades runt banan som skulle varvas 14 ggr. Det var som en stor marknad som någon benämnde det.

Swoosch - 5 varv kvar

Alla "icke- spurtkunniga "jobbade hela dagen med att slå sönder klungan( peleton) , men lyckades aldrig få den splittring i fältet behövdes, även om britterna och belgarna hade några utbryrningar . Det klarade däremot ett klassiskt styrt" (danska) av alldeles utmärkt och det höll några varv.

Swoosch - 3 varv kvar

Vi parkerade på upploppsrakan bakom Eritreas klack för att avverka dansk frokost, med pölser, bajer och en lille en i solskenet , det var riktig hygge. Jo !! det är sant Eritrea hade egen klack, i traditionell klädsel, klänningar och med trumma, tyvärr så såg vi aldrig cyklisten ..men vi såg Marockos ...han var trött.

Swoosch – Mark Cavendish vann en klungspurt

Övrigt

- Tåg verkar vara dyrare än taxi i Kph.

- Det är bara jag som beställt Frankfurter på denna bensinmack, punkt"- kö cirka 50 pers

- 1 pölsevagn är för lite

- Om man gör om huset till restaurang ( vilket en Jensen gjort) så är det bra om man har korv att sälja ..

- Det är aldrig för varmt för att köpa halsduk

// Nä , nu får vi snart upp i de där bergen och kolla .

Das "Genau Tour" nach Berlin.

Det blev tidig avgång vid 06.15-tiden denna fredagsmorgon för Hertzbussen och Holmbilen, då båten från Gedser (med blött d) avgick redan 09.00 till ..? Golfbilen gick redan dagen innan och Jockeflyget lite senare denna fredag.

Gedser- Rostock innebär att båten rimligen borde hamna i Tyskland, men rutten denna gång gick via Island vilket ingen förstod utom telebolagen som hälsade oss välkomna till just Island. Resan fortsatte i vackert väder med den rabatterade och lite smått krockskadade Hertzbussen längs Autobahn. Thomas hemmasnickrade Berliner-fraugensport ökade på våra kunskaper om slutmålet för varje mil. GPSen tyckte dock att den inte behövdes när vi närmade oss Berlins ytterområden, hur svårt kan det vara att hitta till Kantstrasse? Genau.

Motel One gick i turkos och hade ljudisolerade väggar, primärt för den närliggande tågtrafiken och sekundärt för aktiviteterna borta på hörnan. Ett snabbesök på KaDeWe's matavdelning, med ostrondisken, hummerdisken m.m. m.m. m.m. gav många mersmak för ett nytt besök dagen efter.

De 14 resande började nu samlas i Berlin och intressedelning skedde. Killarna tog sig ut långt på östsidan, nära East Gallery där en lång sträcka av muren fortfarande stod kvar. O2 World Arena stod klar 2008 och är inte olik den som Percy snickrade ihop i Malmö. Utsidan och utsikten över Berlins skyline i skymningen är dock en helt annan klass än den i Hyllie.

Eisbären Berlin - Thomas Sabo Ice Tigers Nurnberg, O2 World Arena, resultat 5-2 , utsålt 13500 åskådare.

Vi lägger inramningen, stämningen, presentationen, sången och hela introt till avdelningen ASE-moments. Det var helt fantastiskt, weltklasse helt enkelt och bör upplevas. "Wir wollen die Eisbären sehen "

ASEarna försökte hänga med i Eisbären-klackens ramsor vilket utmynnade i sånger typ "Cigarrer Cigarrer", "Leksand 4-0" och favoriten "Fri entre. Det var svårt att höra vad som sjöngs ibland, men det var högt.

Hockeyn var inte lika imponerande och det tog ett tag innan det lossnade för de regerande mästarna. Det var mycket lira och skridskor, men mindre fysiskt och mindre effektivitet. En bit in i matchen satt den första i motståndarekassen och vi fick hjälpa till med målsången, som sedan upprepade sig några gånger till eftersom Ice Tigers egentligen bara hade en bra målvakt som kunde hålla emot.

Kanonstämning hela matchen på hela arenan och även ASEarna som fyllde på med dryck och Currywurst i periodpauserna för att orka med.

Samtidigt på andra sidan staden hade de 7 tjejerna efter lite uppvärmning med rosevin i hotellets bar, ockuperat en Italiensk restaurang för en 4 rätters middag inklusive vin och öl naturligtvis. Informationen från denna träff är dock knapphändig som sig bör, men det framkom i alla fall att de trivdes väldigt bra.

Hockeygänget var av någon märklig anledning hungriga framåt 22.30-tiden och hade nu hunnit tillbaka in till hotellområdet igen. Restaurang hittades nästgårds och mat beställdes in. Alla frös utom servitrisen, detta var viktigt och kontrollerades löpande under middagen. Vi fick också se prov på en fantastisk flexibilitet hos en av gästerna. Under en smått stressad beslutsprocess där matsedeln lästs utan glasögon trots behov av dessa, lyckades gästen att både beställa, ta tillbaka beställningen och slutligen beställa om i samma mening. God mat som räckte, även om vissa bara fick 1 kg pommes. Hungern var stillad för denna dag.

Lördagen började med en rejält tilltagen frukost där det mesta fanns att tillgå i turkos nyans och även sittplats även om det var viss ransonering på dessa. Det blev sedan en tur till tåget där scener från en Jaques Tati-film utspelade sig. När gruppen efter diverse biljettköp dundrade in som sista personer i ett fullsatt tåg, konstaterandes sekunder senare att det nog var fel tåg och därför blixtsnabbt valde att tränga sig ur vagnen igen och ta sig lätt joggande i grupp rakt över perrongen in i nästa vagn, helt logiskt. Diverse tågbyten gjordes på vägen och linjecheferna Gunnar och Micke var hela tiden på spåret. Genau.

Hållplatsen Berlin-Alexanderplats valdes för avstigning. Detta skedde i fantastiskt väder med grader som lätt översteg 20-strecket. Historiens vingslag föll plötsligt över gruppen som delades i en ASE-Öst som ville gå sin väg via smågator och en ASE-Väst som valde en annan via exklusiva Friedrich Strasse.

Ovetandes om varandras aktiviteter hade båda grupperna direkt efter delningen satt sig på vars ett cafe för att njuta av väder och fylla på depåerna med uppiggande drycker. Östarna på ett mysigt gammalt cafe och Västarna på Operacafeets uteservering. Detta visar att folket egentligen var desamma i grunden.

Grupperna tog sig sedan olika vägar ner till Checkpoint Charlie där man synade historien om muren från olika sidor. Trabantmuseum, Potsdamer Platz (där man haft Halmbalsrullning, eller?) och slutligen Brandenburger Tor besågs innan nästa bunkring vidtog i form av Currywurst, Nurnburgerwurst, andra rätter und mehr bier.

Delning var nu på modet och Väst delades ytterligare en gång. Nu i Fussballgruppe und KaDeWe/Karstadt gruppe. Major Holm tog sitt ansvar och slussade den fortfarande sammanhållna Östgruppen genom Berlinsskogen ner till Zoo-området för mehr shopping und mehr bier. Efter ett besök på Starbucks för lite uppiggande i form av kaffe, delades KaDeWe/Karstadt-gruppen ännu en gång, dock hade båda grupperna shopping som huvudsyssla, Herr Juvin längtade dock även efter lite ostron.

ASE folket var nu en splittrad grupp, dock fanns inga murar.

Fussballgruppe steg av på station Olympiastadion lite nervösa över viss tidsbrist och total biljettbrist. Det visade sig vara obefogad oro då båda sakerna löste sig snabbt. Biljetter 17€ och arena låg ju sidan om S-bahn. Med matchstart inom 10 minuter så inhandlades dryck att ta med in på arenan. Detta visade sig vara en icke gångbar strategi och beslutet innebar en ny utmaning iform av att få i sig en halvliter på kortast möjliga tid.

Bundesliga: Herta Berlin SC- FC Augsburg, Olympiastadion, resultat 2-2 , 48 500 åskådare.

Matchen speglade ASEarna som under första halvlek led lite av ölhävartävlingen vid ingången, och även Herthaspelarna verkade haft samma tävling, segt spel och underläge i pausen med 0-1. Hertha-klacken i form av 15 000 vit och blå åskådare höll dock stilen och förde ett fantastiskt liv på läktarna. ASE beställde som enda av de 48 000 åskådarna kaffe i pausen, och det måste även Hertha spelarna fått i sig plus en klassisk hårfön av tränaren för andra halvlek var något helt annat, roligt spel och 3 mål till.

Kvällen gick i återföreningens tecken och på en österrikisk restaurang på Kantstrasse, ja det Kantstrasse, inte det andra, genau. Alla tillfälliga grupperingar var där och återförenades till ett folk under treviga former och firade med wienerschnitzlar (av storleken familjepizza eller navkapsel), fisk och andra läckerheter.

Kvällen avslutades till slut i hotellbaren och med rom på rum.

Söndagen kom och regnet också, endast 15 grader och stängda affärer gjorde valet lätt. Bordershop i Rostock hade öppet varje dag och fick kunder runt 13.30 på eftermiddagen. Båt hem och vid 19.00 tiden så var alla nöjda, glada och hemma.

Fångat under resan:

* Shopoholic eller Alcoholic, ditt val...

* U 12 = U1 och U2 – genau

* Halsduk köper man efter matchen när det är hockey och före när det är fotboll.

* Om man beställer mer än en flaska vin av samma sort på restaurang så får man provsmaka samtliga först. Tyder det på att de har försökt att luras förut, med olika viner?

* Vad är mäktigast? 13 500 helt tysta människor (tyst minut för ryska Hockeylaget i O2) eller 13500 vrålande? Svar: lika mäktigt

* Om man möblerar om på en uteservering behöver man inte äta där sedan , bara gå.

* Vad måste man inte ha sett i Berlin... nu när man är här?

* Ju senare man åker till arenan ju tidigare kommer man fram.

* Störs man av rökande gäster på restaurangen: Hosta rakt ut och rökaren försvinner i dimman.

* Leitnungswasser är ett användbart ord.

* U är ett betyg på tunnelbanekartorna i Berlin

* Restaurang "Ständige Vertretung" bokade av vår beställning , logiskt egentligen.

* När du stiger av en taxi i kostym i Berlin så har du 3 minuter på dig att byta om, bara så du vet.

* Är man först på båten får man förklara för alla andra hur man beställer.

//

Tackar alla för ännu en minnesvärd resa!!

Nu öppnar jag champagnen och påbörjar planeringen för nästa resa/Genau

Crime City Rollers (Malmö) - Kallio Rolling Rainbows (Finland) var första lagen ut i denna nordiska två-dagars turnering där språket är engelska från speakers. Dessa eldade publiken som bestod av några hundra betalande rejält, dessutom tjoade lagen på planen också duktigt så ljudnivån var hög vilket även gällde musiken i högtalarna.

Första reflektionen var namnen på spelarna som gick från milda nivån: Vix Viking, Fröken Smacky, Bobi Cat och Abba den Snabba till mellannivån: Curly Håår (på engelska) och Pink Spanker. Den sista nivån på namn tog mitt stavningsprogram bort. Det stod dock på tjejernas ryggar så ingen blyghet här inte, vilket också gällde klädstilen - man börjar bli gammal, suck.

Snabbfakta: Oval plan, 5 i varje lag, den som startar sist i varje lag, d.v.s. Jammer, skall först ta sig förbi hela det andra laget och får sedan 1 poäng per förbipasserad motståndare nästa gång det händer, max 2 minuter i varje Jam (omgång) och 2 halvlekar på vardera 30 minuter i varje Bout (match).

Det tog en kvart och lite frågor till spelare Kneebender innan det lossnade för oss i regelfloran, regler fanns det mycket av vilket förklarade behovet av 7 domare på plan och 14 funktionärer sidan om när 10 spelare var på plan. 21-10 till rättvisan, måste vara överlägset bäst bevakade sporten.

Det hände något hela tiden på planen som givetvis följdes av frågor och konstateranden från ASEarna, precis som det skall vara för en Explorer.

Crime City visade sig vara ett riktigt bra lag som fullständigt krossade Kallios regnbågar och det enkelt med 191 mot 43. Framgången låg framförallt i att Fenix och Curly H rundade Kallios tjejer hela tiden, men också att Crime Citys försvarsspelare Blockers hindrade Kallios anfallare- Jammer (spelaren som skall runda) gång på gång.

Vi kollade lite på Stockholm och Helsinki också, men gissar Crime City som slutsegrare imorgon

Vänskap och fighting face, tuffa tacklingar och svett med få tårar, begränsat med skydd och många duktiga åkare fick vi se.

Domarna är värda ett eget kapitel. I vilken annan sport har domarna artistnamn? I vilken annan sport är de manliga domarna målade? De kom från hela Norden, Tyskland och England. De hade namn som Reff Reff, Joe Rout (läs högt), Dr No No, Fat Rat och favoriten Major Madness från Essen i kjol och headcam med en snygg rollerskatestil. Fantastiskt! FIFA domare you’re out!

Det blir nog fler besök i framtiden.

Cool Sport! Go Girls!

Amerikansk fotboll intog Sverige på 70-talet och Limhamn Griffins var under 90-talet ett dominerande lag, men har sedan dess inte samma haft kapacitet trots ett SM-guld så sent som 2007. För närvarande är Griffins placerade i nivån under Superserien och för dagen var det kamp om kvalspelsplats till just denna Superserie.

ASE som hade premiär på denna sport hade givetvis följt instruktionerna på hemsidan och klätt sig i färgen lila (så gott det gick). Wear Purple on Gameday. Det hade också många andra gjort denna viktiga dag och därmed gick läktaren i the Colour of Purple. Gratis inträde och seriefinal samlade ihop en välfylld läktare trots halvmulet och lite Purple Rain till och från, vilket också skrålade i högtalarna såklart.

Limhamn Griffins, Kristianstad Predators eller Griparna - Rovdjuren eller slaget om Skåne.

Att kunna lite om sporten, typ 4 försök att komma 10 yards och 6 poäng för en touchdown, kan nog de flesta. Ju djupare man gräver ju mer finns att upptäcka och det var en hel del frågor och funderingar på läktaren, men också svar från insatta. Speakern som hade allt i lila gav, förutom hejaropen när Griffins gjorde bra ifrån sig, också bra förklaringar och information som gjorde det lättare att hänga med när inga tv-bilder eller repriser fanns.

En förmodat kunnig åskådare beskrev nivån enligt följande: Griffins har High School-klass och svenska landslaget motsvarar klassen av ett division 3-lag i USA, om nu detta skulle stämma vad gör väl det när alla vet att motivation slår klass och motivation fanns det ingen brist på denna dagen.

Förutsättningarna var lite komplexa, Griffins behövde vinna för att nå slutspel, Kristianstad behövde hålla Griffins vinst under 10 poäng för serieseger och inte förlora med mer än 22 poäng för att nå slutspel. Matchen svängde rejält 0-7 till 28-7 och chans till 35-7, men blev 28-20 som sedan blev 40-20 för att sluta 40-33. Detta innebar att Griffins blev tvåa och Kristianstad etta i serien och båda lagen blev klara för slutspel. Händelserikt, spännande och bra tempo gjorde att de 3 timmarna kändes som mindre.

Gillaknappen:

-inramningen på en division 1-match och inrusningen som luktade testosteron.

- hamburgarna som grillades på läktaren, bra knep tror att de flesta var där, grillkolen tog t.o.m. slut.

- vinsten och biljettpriset som nog kunde varit lite högre.

Önskelistan:

- stridsplanen som brukar flyga över stadion strax innan matchstart. Kanske för mycket begärt?

- matchklocka borde man dock kunna begära.

- matchprogram, svårt att hänga med på namnen om man är rookieåskådare.

// Hoppas på Superserien 2012, Go Griffins.